Category
Stage

Vampyren

„Der Vampyr“ – Opera by Heinrich Marschner

 

Conductor: Simon Phipps
Stage Director: Johannes Schmid
Co-Director/Choreographer: Anna Holter
Stage and Costume Design: Paul Garbers
Make up/Hair Design: Theresia Frisk
Light Design: Ronald Sales
Swedish Text: Catarina Gnosspelius
Photos: Daniel Strandroth

 

Läckö Chamber Orchestra

 

with: Hannes Öberg, Vivianne Holmberg, Per Lindström, Staffan Liljas and Matilda Sterby, Kaj Hagstrand, Kajsa Palmér, Linnéa Sjösvärd, Caspar Engdahl, Helena Magnusson, Agnes Duvander, Mattias Gunnari, Martin Lissel, Oscar Quiding, Jakob Wall

 

Premiere: 15th of july 2018, Läckö Castle Sweden

Press Comments

 

„Ta lite klassisk skräck, en del obehagligt våld, blod, gastkramande känslor, stora gester, skrattande överdrifter, sexualitet både på och mellan raderna – förkrympt eller förlöst. Ta det för att berätta en vampyrhistoria man själv tror på. På så sätt gestaltar man en närmare 200 år gammal, helt otidsenlig opera och får den att upplevas riktigt fräsch och njutbar. Regissören Johannes Schmid driver allt framåt med 110% fart och allvar. (…) Jag sitter med ett leende rakt igenom. Så roligt det kan vara med överdrifter“ (Per Feltzin, Sveriges Radio P1)
View article on www.sverigesradio.se

 

„Det är inte lätt att skapa skräckromantisk stämning i den svenska sommarkvällens solljus. Men Läcköteamet vet hur man både roar och oroar med ett fejkat publikoffer redan i ouvertyren, skräckfilmsskuggor, skrik och blodstänk. Både Johannes Schmids iscensättningen och Paul Garbers kostymer hämtar näring från såväl stumfilmsklassikern ”Nosferatu” som nittiotalsrullen ”En vampyrs bekännelse”. Hannes Öbergs Lord Ruthven flexar både huggtänder och en barytonstämma som praktfullt bär ut över borggården. (…) Läckö slott lyckas charma med en återupptäckt som både bildligt och bokstavligt ger blodad tand.“ (Johanna Paulsson, Dagens Nyheter)
View article on www.dn.se

 

„Men skräckopera? Hur läskigt kan det vara? Svaret är, faktiskt ganska läskigt. (…) Fyllesång och begravningspsalm, humor och romantik, står ständigt sida vid sida. Och scenografin är väldigt bra. Mycket har man på köpet när man spelar med ett slottsvalv som fondvägg. Men med små medel har man utnyttjat miljön till max med ett effektfullt resultat. Scenutrymmet är begränsat, men rymmer i Johannes Schmids regi och Anna Holters koreografi, en ändå relativt stor ensemble i de mest varierande konstellationer. Scenbytena är snabba och håller en ständigt på tå. Även kostym och smink (Paul Garbers och Therésia Frisk) är suggestivt och mäktigt, och bidrar starkt till den skräckartade stämningen. Och sist men inte minst ska bakgrundsensemblen och kören ha en eloge för sina inlevelsefulla och engagerade skådespelarinsatser, inte minst i rollerna som demoner och vampyrer. Utan deras sugande blickar och förvridna ansiktsuttryck hade det inte vara samma sak. En riktig helhetsupplevelse!“ (Carl Magnus Juliusson, Göteborgs Posten)
View article on www.gp.se

 

„Nu har „Vampyren“ uppstått från de döda, full av musikalisk livskraft. (…) Den tyske regissören Johannes Schmid arbetar med en förhöjd teaterstil som ibland har drag av stumfilmsestetik, med stora, tydliga gester. Sångarnas noggranna diktion och borggårdens utmärkta akustik gör att texten verkligen når fram. Han blandar skräck och humor, med ungefär samma attityd som Polanski i filmen „Vampyrernas afton“. I centrum står Hannes Öbergs Nosferatu-liknande lord Ruthven, som blir både skrämmande och psykologiskt begriplig.“ (Bo Löfvendahl, Svenska Dagbladet)
View article on www.svd.se

 

„På borggården har man ingen möjlighet att ägna sig åt avancerad ljussättning eller andra tekniska tricks, sådant som dominerade Kungliga Operans Dracula. I gengäld använder man enkla men klassiska teatrala illusionsmedel, vilket är mycket bättre. Regissören lyckas skickligt behålla den knepiga balansen mellan ironisk distans och blodigt allvar. Hannes Öbergs Lord Ruthven överträffar klart sin vampyr-kollega i Stockholm i demoni – en ung, rätt liten vampyr med ljus kalufs, gapande käft, mord i blick, ett obehagligt kroppsspråk och en alldeles förträfflig baryton. En scenisk fullträff.“ (Lennart Bromander, aftonbladet)
View article on www.aftonbladet.se

 

„Hur vill man sätta upp något så kitschig och föråldrat? Inte nog med det, man låter det skräckromantiska pekoralet framföras i obarmhärtigt ljus och ljud i svensk översättning! Det märkliga är att det funderar – inte som lustifik operaparodi utan faktiskt på riktigt. Den tyske regissören Johannes Schmid ber inte om ursäkt för verket. Här berättas historien rakt upp och ner, i handfast men fartfyllt och dynamisk realism, i rustika tidstypiska kostymer av Paul Garbers, man ändå med respekt och entusiasm utan nedlåtande lustigheter (…) Här sjungs och spelas det av hjärtats lust, med intensitet, allvar och humor.“ (Erik Graune, Tidskriften Opera, 9/18)

 

„Johannes Schmid och hans ensemble kramar ut allt som finns och lite till ur sitt vampyrdrama. Det är både – ja – blodfullt, mörkt och hyfsat demoniskt, trot den ljusa kvällen och borggårdens vackra miljö. Regi och Koreografi balanserar elegant det som skulle kunna blivit löjeväckande i vampyrernas åmande. Det är konsekvent genomfört, och trots att operan har sina longörer i form av supvisor och annat i sammanhanget oväsentligt behåller föreställningen fokus och riktning hela vägen. Det är också snyggt att den i librettot förutsäbara upplösningen här har fått en mer öppen och betydligt mer laddad karaktär. Och, kanske framför allt: Redan från början är det uppenbart att Ruthven inte bara är en blodsugare på rutin, utan en trasig själ med en svart historia.(…) En riktig lyckad uppsättning av ett förbisett verk.“ (Rikard Flyckt i Jönköpings Posten)
View article on www.jp.se

 

„Det är alltid vanskligt med operaarkeologi; oftast finns det en orsak till att operor försvinner bort från repertoaren och tiden är mestadels en bra probersten på kvaliteten. Till de elyseiska höjderna når Vampyren varken i musik, intrig eller poetik. Men operan är ett mycket bra exempel på gott hantverk: musiken är lättförståelig och långt ifrån banal, intrigen korrekt enligt vampyrsagorna och librettot – åtminstone i Catarina Gnosspelius översättning – klarar sig från att snubbla på pekoralets rand. Men även om råvarorna är medelmåttiga är tillagningen utsökt. Man presenterar en opera med spelglädje, energi och tempo, ytterst välgjord i scenografi, kostym och smink, musikaliskt högklassig och med utomordentligt skickliga solistprestationer. Visst är det underhållning men underhållning när den är som bäst, betydligt bättre än de flesta kvasiintellektuella pretentiösa produktioner som regelbundet dyker upp i operasverige.“ (Lars-Erik Larsson, Skånksa Dagbladet)
View article on www.skd.se

 

Premiären på Marshners Vampyren blev en härligt uppfriskande upplevelse. (…) framförallt tror jag det beror på en väl fungerande ensemble understött av en fantastiskt välspelande orkester under ledning av maestro Simon Phipps! En eloge bör också ges det konstnärliga teamet men ingen nämnd och ingen glömd. De lyckades med ett klart MVG klara ut förutsättningarna för en lyckad operaupplevelse. Det måste ju läggas i en vågskål där förutsättningarna begränsas av de ekonomiska ramarna och inte minst den ljusa sommarkvällen. Det som kännetecknar uppsättningen är det alldeles utmärkta ensemblespelet där var kvinna och man visste sin plats och som samtidigt präglas av en ungdomlig entusiasm och spelglädje! (Mogens H Anderson, operalogg)
View article on www.operalogg.com